Nu dj-r!

Segersången har inte klingat klarare och högre än vad den gjorde över Harlyckans Idrottsplats i  kväll.

Hela Olympic-gänget i en sprudlande, tjoande och faktiskt rätt skönsjungande klunga i planens mittcirkel.

2-0 till ”di gröne” mot Eskilsminne IF, det var ett kraftigt styrkebesked, en lagseger där alla kämpade för varandra.

- Motståndarna var riktigt bra. Vi fick kämpa och spela bra för den här segern, summerade en lika lättad som glad ”Hulda” Hillgren samtidigt som många grattisklappar placerades på hans rygg från överraskande många olympicare i Helsingborg.

- Jo, motståndet var bra. Men det var faktiskt serieledarna ni mötte. Och det är fortfarande serieledarna ni har slagit nu, kunde jag replikera.

- Javisst, ja. Dom leder ju serien ett tag till, funderade ”Hulda”.

Men i dag var Olympic det bästa laget i en hård, tuff tvekamp, som hade två topplag, som så gärna ville vinna.

I första halvlek var det inget snack. Vi skapade tre, fyra chanser till utöver den Steven Gil satte efter 28 minuter. ”Pånyttfödde” Faruk Senli stod för förarbetet och frispelningen. Liksom en hel del andra finesser denna första halvlek.

- Tycker ändå att försvaret skall ha extra plus. Jag fick stuva om fyrbackslinjen tre gånger sedan Niklas Nilsson skadat sig efter 20 minuter, men säkerheten fanns kvar hela matchen, tyckte Olympic-tränaren. Och vi andra.

Adnan Gerzic, nyss hemkommen från semester, fick lämna avbytarbänken. Och gjorde det utan att man märkte sommarslöhet. Han var t o m resen i det försvar, som hela matchen stod emot hemmalagets och seriens bästa anfall.

Även efter paus skapade vi mest och bäst. Moussa Youssouf bytte av Steven Gil efter en kvart och hann sprinta fram tre heta lägen innan han fick sin andra varning och rött kort i 34:e minuten.

- Jag lämnade över bollen till en lagkompis för att han skulle kasta inkastet. Men domaren tyckte jag maskade och viftade med gula kortet igen. Snöpligt, det var absolut inget spelsabotage, tyckte Moussa, nu avstängd.

Nåja, som domaren sa efteråt ”det hade i alla fall ingen betydelse för utgången. Ni vann ju…”

Jo, Ersan Muljevic, fightern i främre linjerna, fick utdelning för allt slit och nickade in 0-2 på sin andra retur 19 minuter in på andra. Det kändes rätt lugnt även om Eskilminne satsade hårt framåt de sista tio. Bl a hade de ett offsidemål och Sonny Persson tvingades till en otrolig dubbelräddning ett par minuter före slut.

Men den gröna segern var rättvis, det tyckte t o m hemmalaget. Fast visst dök minnesbilderna från vårmöte upp. 3-1 till Olympic förvandlades till 3-3 på sista kvarten och Eskilsminnes kvittering på övertid.

Nu fanns stabiliteten i Olympic hela matchen. Väldigt många aspirerade på en plats i Tre i Topp – den lista ni kan läsa om i morgon.

Och det roligaste av allt: Det här var en lagseger, där alla kämpade fullt ut.

Ja, dj-r, nu har jakten på guldet blivet en affär för Olympic också!